Med laptopen i knät och solen gassandes över dig, så att du får kisa för att urskilja texten på skärmen. Är det den romantiska bilden du ser framför dig när du tänker på remote-first? Eller är det kanske att få komma undan från öppna kontorslandskap, där du inte får flyt för att du blir störd av frågor och hög ljudnivå? Distansjobb kan ge dig både palmer och sinnesro, men för mig är det främst möjligheten att vara tillgänglig och nära familjen som är viktigt. Jag vill att arbetet ska vara en pusselbit i livspusslet, inte ramen för det.
Jag tycker att människors självkänsla, egenvärde och personliga frihet alltför länge har fått stå tillbaka för att samarbete arrangerats med begränsningen att fysisk närhet är ett krav. Vi behöver fler företag som ser nytta i att medarbetare har en chans att få arbete och privatliv att funka tillsammans. Istället för att optimera för kontroll, våga främja medarbetarnas välmående. Om hållbart samarbete anses viktigt, att medarbetare får växa som lag, så tänk om fysisk närhet är ett lokalt optimum. Jag tror att vi istället ska få människor att känna egenvärde och växa med förtroende, och genom det främja företaget.
Jag, inte längre pendlare
Jag är webbutvecklare i ett remote-first team där medlemmarna är utspridda i Sverige. Vi på Nepa har startat ett teknikkontor i Uppsala, varifrån jag oftast väljer att arbeta. Perioden inför att kontorsdörrarna skulle öppnas, så arbetade jag från hemmet eller caféer. Jag föredrar nuvarande lösning eftersom att jag anser att lagarbete på distans underlättas av en lugn arbetsmiljö. Flexibiliteten med att kunna jobba oberoende av plats, med närhet till familjen, har gjort att jag upplever ett större andrum i livet nu jämfört med tiden som pendlare (som jag berättade om i förra delen). Det är inte förrän nu, med pendelstressen bakom mig, som jag inser att jag åsidosatte privatlivet. Jag känner mig allmänt mer välmående, men i synnerhet:
- Jag sover bättre. Jag har tvillingar som är drygt ett år, ändå upplever jag min sömn nu som bättre än åren innan. Delvis har jag bestämt mig för att prioritera sömn, men jag tolkar det framförallt som ett tecken på att jag kan varva ner på kvällarna.
- Jag har tid och ork att umgås med min fru och mina barn både före och efter arbetsdagen. Jobbet stannar oftast på jobbet, så att jag är hemma både kroppsligt och mentalt. På morgonen är promenaden till skolan med mina barn en trevlig pratstund istället för ett måste på vägen till jobbet.
Remote först, inte också
Jag hör ofta kompisar förklara att det är "skönt att jobba hemifrån", att få komma ifrån kontoret för att få ro att tänka. Samma personer förklarar också att dagarna hemma helst ska vara mötesfria, eftersom att distansmöten medför frustration på grund av teknikstrul. Hur ofta är inte en telefon på högtalarläge lösningen för att få åsikter från personer som inte är i mötesrummet? Att jobba remote-first ska ge samma förutsättningar oavsett var du än väljer att (sam)arbeta från.
Mitt teams (och andra på Nepa också) ständiga förbättringsresa kring remote lagarbete, till skillnad från att också ha kollegor på distans, handlar mycket om att minska upplevda avstånd. Närhet är relativt, har jag med tiden lärt mig. I grund och botten handlar lagarbete om förtroende och att lära av misstag, inte varifrån personer sammanstrålar. Ett exempel på en förändring som jag upplever gör skillnad direkt, är att avstå konferensrum för möten eller workshops. Detta ger alla samma möjlighet att dela med sig av, tillgodose sig och efterfråga information.
Som annat i livet som inte är helt bekvämt, så kräver remote-first träning. Var beredd på att i många situationer krypa igen, innan du lär dig gå. I synnerhet, glöm inte att du jobbar med människor, trots att de inte är i din direkta närhet. Gör medvetna val om vilka vanor som funkar för ditt team, och ni därför ska fortsätta med. Lär dig respektera begränsningarna som remote-first medför, men omfamna möjligheterna. När distans inte längre är ett hinder, så är remote-first lysande! I nästa del skriver jag mer om att komma igång med remote-first lagarbete.